Glenn föddes på Irland i April 1996.

Han importerades till sverige som 2 åring och gick sedan löp tills han fyllde 8.

Han köptes sedan av en tjej i västerås som skolade om honom till ridhäst.

När han  var 10 kom han till mig.

När vi hade haft Glenn i 2 dagar blev han sjuk i Ehrlichios, det visste vi inte då utan trodde att hängigheten och snubblandet berodde på att han fått byta hem och miljö.

När det väl blev klart för oss att det var Ehrl. såg vi klart alla tecknen.

Han blev trött och slö, hade ont i kroppen och snubblade nästan omkull på plan mark, han åt inte kraftfoder under 1 veckas tid.

Vi beslutade dock att det gått så långt att han skulle få klara upp sin sjukdom själv, utan medicinering.

Under hösten vart han bättre och vi kunde så smått börja träna ordentligt, han var fortfarande sjuk ca var 4:e vecka, han stelnade till och vart trött, så då fick han vila.

Under våren vart det bättre och 1 år efter insjuknandet blev han mycket bättre, han hade bara symptom ca 1-2 dagar/månad. Vi började träna

ordentligt och startade under våren vår första tävling där vi gjorde bort oss fullkommligt!

Hans rehabilitering fortsätter fortfarande och har krävt mycket massage och förståelse för hans muskler och hur han mår.

Jag har nu börjat utbilda mig till hästmassör för att jag har blivit så intresserad av ämnet!

Nu har vi med hjälp av massage och mycket arbete från marken börjat bygga upp honom ordentligt. Han har blivit riktigt fin och börjar nu bära sig mycket fint i form.

Vi har inte oddsen med oss, han är lågt byggd, går framtung naturligt, har gammalt skrot i kroppen från galoppen, bl.a snedhet, hans rumpa pekar lite åt vänster och resterna från Ehrlichiosen.

Men vi har viljan!

I vår kamp kommer vi närmare varandra för varje vecka och jag hoppas och ber att vi har många fina år tillsammans framför oss!

Jag har alltid tyckt om djur, så när min kompis drog med mig till Enskede ridskola för att prova en lektion, tog det inte många minuter i sadeln förrän jag hade bestämt mig, jag ville rida!

Mamma var snäll och jag fick börja, jag var då 10 år.

Efter ett år bytte jag och kompisen till Mälarhöjdens ryttarsällskap där vi genast trivdes bättre.

I början var det bara lektioner en gång i veckan men sedan blev det mer och mer.

Jag blev 3:e skötare på en söt ponny vid namn Sir Lucas och började spendera mer och mer tid i stallet.

Jag blev förste skötare på Zoraya, ett underbart sto med mycket humör.

Hon trivdes inte på ridskolan och var lite ilsk av sig. Det tog mig 2 månader att få henne att lita på mig, sen fick vi 1 underbar månad tillsammans innan vi flyttade till åland.

Sommaren 2000 var jag på ridläger och träffade C. Hon hade egen ponny hemma och hennes mamma hade ett halvblod. Jag började att åka dit och spendera helger där. Vi red och busade och hade kul och jag och Faust, som halvblodet hette, blev riktiga bästisar.

När vi sedan flyttade till Åland fick jag ha Faust som min egen, oj så glad jag var då!

Jag och Faust fick 2 år tillsammans, sen fick han en skada på frambenen och hans ägare tog det tunga beslutet att han skulle få somna in...

Faust var den första hästen som jag kom riktigt nära, jag kommer aldrig att glömma honom!

När jag gick min hästskötar utbildning hade jag ett halvblod på foder tilsammans med min kompis under första året. La Bette är en dam med klös i men hon kan vara nog så go om hon vill.

I stallet där vi gick häst delen av utbildningen träffade jag Bonbon, också en dam med klös i som ääälskar hoppning, blev helt galen vid synen av en bom...

Sommaren 2006 var det så ääääntligen dags! Vi skulle skaffa egna hästar!

Min mamma och lillayster rider också.

Så var vi till västerås och tittade på ett fullblod och fastnade direkt!

Glad to see you, fullblod, född 1996, valack.

Så vart jag då hästägare tillslut.

Nu har det gått 2 år och vilken resa vi har gjort!

  Jag vart deprimerad 2005, det blev riktigt illa våren-sommaren 2006 då min älskade syster blev sjuk i anorexi och min dåvarande pv var otrogen....

Sveket bränner fortfarande i mitt hjärta...

  Samma vår skaffade jag glenn och han blev sjuk och jag pendlade mellan hästägar-lyckan och förtvilan över min häst som var som en 30 åring... =o(

Syrran blev riktigt sjuk och är det fortfarande, det är hemskt att stå bredvid och se hur sjukdomen äter upp min syster!

Knäpp sjukdom som tvingar dig att sluta äta, men den får äta hur mycket som helst av dig...

Jag träffade min nuvarande Pv 1 oktober, vi har nu varit ihop i över 2 år och han har hjälpt mig så mycket!

Och framförallt stått ut med mig!

Kan inte vara lätt att ha en flickvän som ena dagen har städat, duschat och står med maten nästan klar när man kommer hem och hälsar en med ett leende. Nästa dag hittar man henne i sängen helt slut och hon har knappt orkat släppa ut hunden och ätit... =o(

Även om vi har våra berg och djupa dalar vi med så har han varit ett enormt stöd för mig.

Jag kan inte sätta fingret på när min depression släppte, det kom så succesivt.

Men det klarnade mer och mer och jag orkade mera.

Fast jag hade fortfarande dåligt med energi, då pratar vi ren kroppslig energi.

Jag åt som en galning och 30 minuter senare var jag hungrig igen.

Jag måste ha fått i mig 4000 kcal/dag, ändå var jag trött!

Tillslut gick jag till läkare.

Vi tog en massa blodprover, så många att jag svimmade för första gången i mitt liv....

Det visade sig att jag hade överaktiv sköldkörtel vilket ledde till för hög ämnesomsättning.

Idag har jag ätit medicin i 6 veckor och jag känner mig mycket piggare!

Framförallt kan jag äta normalt!

Frukost, lunch och middag och ev mellenmål, jag äter normal portion och håller mig mätt!

Så nu kämpar jag och Glenn sida vid sida mot ett friskare liv!

Jag föddes en torsdag i September 1987 på Danderyds sjukhus, Stockholm.

Jav var inte planerad, men inte mindre älskad för det. Min mamma och pappa gifte sig och försökte få det att fungera, det gjorde det, i 2 år...

Under min uppväxt bodde jag hos pappa varannan helg och en del lov, resten hos mamma.

Sen träffade min mamma sin andra man och fick min lilla"yster" L(14), de skilde sig 1999.

Pappa gifte sig och fick 3 barn, J(15),R(13) och S(6), de är skilda sedan 2006.

Vintern 2000 flyttade vi till Åland, där min mamma hade träffat sin själsfrände (MA), han hade redan ett barn E(13) och nu har de M(6) tillsammans.

Han hade stor gård och var trevlig, jag var 14  och ser honom mera som mammas man än som min styvfar.

Jag blev överlycklig!

I Stockholm var jag stressad, mobbad och hade det tufft i skolan, nu flyttade vi till stort hus på en gård, vi skaffade hund och katt och jag fick foderhäst.

Framförallt fick jag gå i en bättre skola där jag inte blev mobbad och kunde jobba upp mina betyg.

Jag gick ut 9:an med riktigt bra betyg och bestämde mig för att gå en

3-årig Naturgymnasial utbildning med inriktning på häst! *såklart*

Så i April 2006 tog jag min examen som en av de bästa i klassen.

*bara liiite stolt* =o)

Nu jobbar jag som förmedlare/ekonom åt ett företag som säljer ekologiska grönsaker!